The Royal Air Force (RAF) bildades den 1 april 1918 genom att Royal Flying Corps (RFC) och Royal Naval Air Service (RNAS) gick samman. Detta var under första världskrigets sista år.
The Royal Flying Corps (RFC)
The Royal Flying Corps (RFC) var den flygande delen av den brittiska armén från år 1912 tills RFC uppgick i RAF år 1918.
I början av 1910-talet hade det blivit tydligt att flygfarkoster kunde spela avgörande roll i krig, och The Committee of Imperial Defence rekommenderade att ett flygvapen skulle inrättas, bestående av en gren för flottan och en gren för det militära, plus en central flygskola och en fabrik.
The Royal Flying Corps bildades den 13 april 1912, och en månad senare blev The Air Battalion of the Royal Engineers den militära grenen av RFC. Vid slutet av 1912 hade RFC 12 bemannade luftballonger och 36 stycken flygplan.
Efter att världskriget utbrutit år 1914 användes RFC huvudsakligen för att ge eldunderstöd åt det brittiska imperiets markburna trupper samt för flygspaning. Så småningom hamnade RFC piloter i luftstrider mot fiendens piloter.
Under den senare delen av världskriget hade RFC fått betydligt fler uppgifter. Automatvapen hade monterats fast på vissa flygplan och användes för att attackera fiendens infanteri från låg höjd. RFC ägnade sig också åt att bomba den tyska militärens flygfält, och mot krigets slut genomfördes även strategisk bombning av tyska fabriker och tysk infrastruktur. Förutom att vara aktiva i Västeuropa fanns RFC på plats i bland annat Mellanöstern och på Balkan.
I mars 1918 inledde Tyskland en mycket hård offensiv på västfronten, pressade av behovet att vinna kriget innan den sviktande tyska ekonomin skulle kollapsa helt och de allierade skulle hinna få den utlovade stora förstärkningen från USA. RFC svarade med intensiv bombning och beskjutning av de tyska trupperna från mycket låg höjd, men hjälp av alla sorters flygfarkoster de kunde få tag på, samtidigt som man skaffade information om truppernas rörelser och vidarebefordrade den tillbaka till Storbritannien. RFC lyckades på detta vis sakta ned den tyska offensiven och göra det möjligt för de allierade att göra en kontrollerad reträtt. De allierade kunde fokusera sina resurser till de strategiskt viktigaste landområdena och – efter att både Tyskland och de allierade lidit stora förluster – inleda den hundradagarsoffensiv som kom att avsluta hela kriget.
Royal Naval Air Service (RNAS)
The Royal Naval Air Service (RNAS) var en del av det brittiska imperiets Royal Navy, och hade sina rötter i ett privat initiativ från flygföreningen Roya Aero Club. År 1910 föreslog Royal Aero Club att Royal Navy skulle ta emot två flygplan från dem och låta klubbens medlemmar lära upp några flotister till flygare. Träningen skulle ske på klubbens flygfält på Isle of Sheppey. Royal Navy tackade ja till erbjudandet, och därmed lades grunden till The Naval Flying School och vad som skulle komma att bli RNAS.
Efter att RFC bildats 1912 upprättades en central flygskola i Upavon där piloter från både flottan och armén fungerade som instruktörer, under flottofficeren Godfrey Paines befäl. Paine var själv pilot – med pilotlicens nummer 127 från Royal Aero Club.
När världskriget bröt ut 1914 hade RNAS över 700 mannar knutna till sig, samt 93 flygplan, sex luftskepp och två luftballonger. Tolv luftskeppsstationer längs den brittiska kusten sköttes av flottan. Man experimenterade med att transportera flygplan ombord på skeppet HMS Hermes, och på juldagen 1914 genomfördes attacker mot tyska zeppelinarbaser av flyg som hade HMS Hermes som utgångspunkt. Detta var andra någonsin som en sådan attack ägde rum – första gången var när den japanska flottan flygbombande tyska mål i september 1914 med plan som startat från skeppet Wakamiya.
År 1915 separerade RNAS formellt från Royal Flying Corps och flottan skapade en egen flygskola The Central Depot and Training Establishment. Vid det här laget hade man inte bara flygfarkoster med koppling till sjöfarten, utan även flera skvadroner vid västfronten.
I detta tidiga skedet av världskriget var RNAS banbrytande med sitt strategiska flygbombande, en verksamhet som vid den här tiden sågs som experimentell snarare än en naturlig del av det brittiska försvaret.
RNAS ägnade sig också åt flygspaning, patrullering av de egna kusterna, flygförsvar av London och direkta attacker mot fiendens kustområden. En viktig uppgift var att leta upp och attackera ubåtar i Nordsjön och Engelska kanalen. RNAS lyckades sällan sänka ubåtar eftersom man inte hade den typ av vapen som krävdes, men attackerna gjorde att flottans krigsfartyg kunde se var de fientliga ubåtarna befann sig och agera.
Bildandet av Royal Air Force
Royal Air Force bildades den 1 april 1918 genom att RFC och RNAS gick samman. Vid den tidpunkten hade RNAS strax under 3 000 flygplan och över hundra luftskepp, och drev 126 kuststationer. Tillsammans med alla RFC:s resurser innebar det att RAF blev världens största flygvapen. Siffror från början av år 1919 visar att RAF då hade cirka 4 000 stridsflyg och 114,000 mannar.
RAF hade initialt sitt huvudkontor i Hotel Cecil i London, ett hotell som 1917 hade approprierats av den brittiska krigsmakten. Sedan 2008 sitter en skylt vid en av entréerna till den nuvarande byggnaden som tillkännager att ”The Royal Air Force was formed and had its first headquarters here in the former Hotel Cecil 1 April 1918.”