De Havilland DH.98 Mosquito

De Havilland DH.98 Mosquito var en brittisk flygplanstyp som användes flitigt under andra världskriget, där totalt 487 tyska luftfarkoster förstördes av de Havilland Mosquito-plan.

Mosquiton var ett snabbt tvåmotorig plan med plats för två personer (tre om en person satt där man normalt förvarade bomber). Den variant av Mosquiton som tillverkades i flest exemplar hette FB M k VI (Fighter-bomber Mark 6) och drevs med två stycken Merlin Mk 23 eller Mk 25 motorer. Som propellrar användes trebladade hydromatiska från de Havilland.

De flesta FB M k VI hade fyra Browning 0.303 maskingevär och fyra 20 mm Hispano-kanoner. Dessutom kunde planet lastas med upp till 2 000 lbs (cirka 910 kg) bomber eller åtta stycken RP-3 raketer.

De Havilland DH.98 Mosquito

Användning av Mosquitos

Planet de Havilland Mosquito utförde många olika uppgifter – både offensiva och defensiva – under andra världskriget och användes av både Royal Air Force (Storbritannien), Royal Canadian Air Force, Royal Australian Airforce och United States Army Air Forces. Planen användes inte bara i Europa, utan flögs också av RAF och Royal Australian Air Force i Sydostasien och Stillahavsregionen.

Exempel på sådant som de Havilland Mosquito användes för:

  • Bombningar
  • Spaningsflyg
  • Attacker mot mål på land
  • Attacker mot skepp och u-båtar
  • Transporter av värdefullt gods som The British Overseas Airways Corporation (BOAC) utförde mellan neutrala länder och Storbritannien, genom luftrum som kontrollerades av fienden.

Mosquitos användes både dagtid och nattetid, och många framgångsrika RAF-piloter flög Mosquitos. Till exempel genomförde Bob Braham och Branse Burbridge många lyckade attacker i Mosquitos, och av John Cunninghams 20 segrar skedde alla utom en i Mosquitos. Under perioden december 1943 – april 1945 förstördes 257 stycken tyska luftfarkoster av Mosquito-plan tillhörandes No. 100 Group RAF.

Mosquito-planen var så framgångsrika att Hermann Göring reagerade genom att bilda två Luftwaffe-enheter som särskilt skulle inrikta sig på att bekämpa de Havilland Mosquitoes: Jagdgeschwader 25 och Jagdgeschwader 50. Ingen av dessa enheter lyckade särskilt bra i kampen mot de smidiga små Mosquito-planen.

De sista funktionsdugliga exemplaren av de Havilland Mosquito var de TT35:or hos No. 3 Civilian Anti-Aircraft Co-Operation Unit (CAACU) som togs ur bruk år 1963.

Korta fakta om de Havilland DH.98 Mosquito

Premiärflygning Den 25 november, 1940.
Introduktion Den 15 november, 1941.
Antal byggda exemplar 7 781 stycken under perioden 1940-1945
Användare Royal Air Force

Royal Canadian Air Force

Royal Australian Air Force

United States Army Air Forces

Roll i det brittiska flygvapnet >Light bomber
Fighter-bomber
Night fighter
Maritime strike aircraft
Photo-reconnaissance aircraft

De Havilland Mosquito i andra världskriget

Inledning

När produktionen av Mosquitos startade år 1941 var planet ett av de snabbaste i hela världen. Det första produktionsexemplaret av de Havilland Mosquito (W 4051) levererades till No. 1 Photographic Reconnaissance Unit (PRU) vid RAF Benson efter sommaren år 1941. De hemliga spaningsflyg som denna enhet utförde var alltså de Havilland Mosquitoes allra första uppdrag.

Den officiella introduktionen av de Havilland Mosquito ägde rum den 15 november 1941, då 105 Squadron RAF tog emot sitt exemplar, en Mosquito Mk. B.IV bombare med serienumret W4064.

Under andra världskriget var De Havilland DH.98 Mosquito ett av få flygplan vid frontlinjen som huvudsakligen bestod av trä och detta, i kombination med dess stora framgångar, gav planet smeknamnet The Wooden Wonder. I vardagslag kallades planen för ”Mossies”.

De Havilland DH.98 Mosquito 3Mosquito-planen blev framförallt berömda för hur bra de kunde manövreras av piloten, tack vare de lätta och effektiva kontrollytorna. Det var dock viktigt att piloten inte använde rodret för aggressivt när farten var hög, och planet var också svårt för oerfarna piloter att hantera vid avfärd och landning.

Mosquito-planen blev ofta attackerade av Focke-Wulf Fw 190s, som britterna gav öknamnet ”snappers”. Tyskland kontrollerade länge luftrummet över stora delar av Kontinentaleuropa och hade många Focke-Wulfs i luften. Att Mosquito-planen trots allt kunde klara sig så pass bra mot Focke-Wulfs berodde huvudsakligen på att piloterna kunde manövrera Mosquito-planen så smidigt i luften. Trots detta var det många allierade som avled i striderna mot de tyska planen. Från slutet av maj 1942 till april 1943 dog till exempel 51 män ur den 105:e skvadronen i sådana strider.

Exempel på vad Mosquitos användes till under andra världskriget

  • Under 1942 började Mosquiton användas för snabba rekognoseringsuppdrag på hög höjd och detta fortsatte Mosquiton med under hela resten av kriget.
  • Från mitten av 1942 till mitten av 1943 användes Mosquiton för bombräder på låg och medelhög höjd. Bland annat bombades industrier och järnvägar i Tyskland och europeiska länder under tysk ockupation.
  • Från mitten av 1942 användes Mosquito-planet som stridsflygplan för att avbryta Luftwaffes inflygningar över Storbritannien, och Mosquitos började också anfalla Luftwaffes flygfält.
  • Från 1943 började Mosquitos med framgång attackera tyska u-båtar, bland annat i Biskaybukten.
  • När nazisterna firade 10 år vid makten den 30 januari 1943 lyckades en Mosquito-attack slå ut Berlins viktigaste torn för radiosändningar. Avbrottet skedde medan riksmarschalk Hermann Göring höll sitt tal.
  • Precis som vid Osloräden använde 105 Squadron RAF sig huvudsakligen av de Havilland Mosquitos för dagattacker på låg höjd. Bland annat attackerades industriella mål i Tyskland samt i de naziockuperade Nederländerna. De Havilland Mosquitos användes också i hög utsträckning av RAF Pathfinder Force, där mosquito-planen markerade mål så att andra bombplan kunde pricka rätt.
  • Mosquitos användes för att utföra mycket snabba bombräder från hög höjd, vilka de tyska stridsflygplanen hade mycket svårt att förhindra. De bomber som släpptes var ofta så kallade ”cookies”, det vill säga Blockbuster bomber som vägde 4 000 lbs styck.
  • Som en del av Second Tactical Air Force deltog Mosquitos flera specialräder mot särskilt viktiga mål, bland annat precisonsattacker mot Gestapo. De deltog i Operation Jericho (en attack mot Amiens Prison år 1944) och gav stöd åt den brittiska armén under Normandiekampanjen samma år.
  • Det sista officiella uppdraget med en Havilland Mosquito ägde rum den 21 maj 1945 då Mosquitos tillhörandes RAFs skvadroner 143 och 248 beordrades att fortsätta jaga tyska u-båtar som kunde vara frestade att forstätta kriget. Det visade sig dock endast röra sig om passiva e-båtar.

Oslo Mosquito Raid

Mosquiton blev känd i Storbritannien efter att Mosquitos använts för operationen Oslo Mosquito Raid. Detta var ett luftanfall mot Oslo som genomfördes av Storbritannien den 25 september 1942. Målet var Gestapos högkvarter i Oslo.

Anfallet genomfördes med fyra stycken de Havilland Mosquito tillhörandes 105 Squadron RAF, där George Parry var skvadronledare. För att inte flygsträckan skulle bli så lång flög planen först till RAF Leuchars i Fife, Skottland där de fick bränslepåfyllning och lastades med bomber – fyra stycken 500 lbs (cirka 230 kg) bomber per plan. Bomberna var konstruerade för att detonera med 11 sekunders fördröjning, detta eftersom de skulle släppas från så låg höjd att de utan denna fördröjningsmekanism kunde ha skadat flygplanen.

Färden över Nordsjön

Bombplanen flög sedan över Nordsjön på mycket låg höjd för att undvika upptäckt. De flög aldrig högre än 3 meter och de navigerade med hjälp av så kallad död räkning. Flygsträckan på cirka 180 mil tog nästan fem timmar att tillryggalägga, och aldrig tidigare hade de Havilland Mosquitos skickats ut på ett sådant långsträckt upptrag.

Trots den låga höjden upptäcktes Mosquito-planen av två Focke-Wulf Fw 190 stridsflyg på väg från Stavanger, vilket resulterade i att det bombplan som flögs av Gordon Carter tvingades göra en nödlandning på Oslofjorden. Det andra stridsflyget följde efter ett av de andra Mosquito-planen, men tvingades ge upp jakten efter att ha flugit in i ett träd.

Framme i Oslo

Minst fyra bomber lyckades nå in till Gestapos högkvarter. En detonerade aldrig, och de övriga tre kraschade ut genom den motsatta väggen innan de exploderade. Högkvarterets byggnad förstördes inte, men flera civila hem blev allvarligt skadade och 80 personer ur civilbefolkningen dödades eller skadades.

Efteråt

Den tyska ockupationsmakten hävdade att flera brittiska flygplan hade skjutits ned, men i själva varken hade inget plan skjutits ned – däremot hade ett tvingats nödlanda.

Trots att attacken inte lyckats förstöra Gestapos högkvarter ansågs den framgångsrik nog för att informera den brittiska befolkningen om, och det var i samband med detta offentliggörande (på BBC Home Service) som de breda massorna fick veta att Mosquito-planen existerade och användes av RAF. Två dagar senare visades en Mosquito upp i The Times.