Blackburn B-24 Skua var ett brittisk stridsflygplan som användes under andra världskriget, från krigsutbrottet till mars 1945. Redan år 1941 togs det dock ur bruk vid frontlinjen.
B-24 Skua utformades av Blackburn Aircraft Ltd under ledning av George Edward Petty och det allra första exemplaret premiärflögs den 9 februari 1937. Planen introducerades i det brittiska försvaret i november följande år.
Namnet Skua kommer från de sjöfåglar som på engelska heter skua och som vi på svenska kallar labbar.
Korta fakta om Blackburn B-24 Skua
| Tillverkare | Blackburn Aircraft |
| Designer | George Edward Petty |
| Antal byggda exemplar | 192 stycken |
| Roll i det brittiska flygvapnet | Carrier-based fighter and dive bomber |
| Tid i det brittiska flygvapnet | 1938 – 1945 |
| Längd | 10,85 m |
| Höjd | 3,81 m |
| Vingspann | 14,08 m |
| Vingyta | 29,6 m² |
| Vikt | 2 498 kg (tom)
3 740 kg (lastad) |
| Antal sittplatser | 2 |
| Motor | 1 styck 890 hk (664 kW) Bristol Perseus XII radialmotor |
| Maxfart | 196 knop på 10 000 fot (3 050 m) |
| Skjutvapen | 4 stycken 7,7 mm framåtskjutande Browning maskingevär
och 1 styck 7,7 mm Lewis eller Vicker K maskingevär monterat på flexibelt underlag baktill |
| Bomber | 1 styck bomb á 500 lbs (cirka 230 kg) monterad under flygplanskroppen
eller 4 stycken bomber á 40 lbs styck (cirka 18 kg styck) monterade under vingarna eller 8 stycken bomber á 30 lbs styck (cirka 15 kg styck) monterade under vingarna |
Skuan i andra världskriget
Fram till leveransen av Blackburn B-24 Skua hade Fleet Air Arm huvudsakligen använt sig av tvåmotoriga flygplan med öppen cockpit, till exempel Fairey Swordfish planen. Den enmotoriga Skuan med sin stängda cockpit var därför ett avsteg från normen och inledningen på en ny era för Fleet Air Arm. Skuan har tillverkad i metall (duralumin) och hade indragbart landningsställ.
Den först enhet som försågs med Skua-plan var 800 Naval Air Squadron (NAS) i Worth Down som fick sina plan framåt slutet av 1938. Därefter levererades Skuas till skvadronerna 801 och 803.
När andra världskriget bröt ut stod Skua-planen redo att användas, och redan den 14 september 1939 lyfte tre stycken från Ark Royal för att hjälpa SS Fanad Head som attackerades av en u-båt av typen U-30. U-båten besköts Fanad Head med granateld, men tvingades dyka djupt när Skuorna anlände. Innan u-båten satte sig i säkerhet hann den dock skada två av planen så allvarligt att besättningen tvingades överge planen. Männen plockades upp av den tyska u-båten och blev därmed de allra första av den brittiska flottans flygare som togs som krigsfångar under andra världskriget.
Prestanda
Skuan var inte något jättesnabbt flygplan. Det hade inte en stark motor och det var ganska bullkigt, vilket gav det en maxfart på 362 km/h strax över havsnivån. Som jämförelse kan nämnas att Messerschmitt Bf 109 vid samma tidpunkt hade en maxfart på 470 km/h på den höjden. Däremot var Skuan ett effektivt stridsflygplan för sin tid eftersom det hade fyra fasta maskingevär från Browning fram och ett flexibelt maskingevär av typen Vickers K bak. Det kunde också bära en 500 lbs (cirka 230 kg) bomb i en särskild anordning under flygplanskroppen, en lösning som påminde något om den som användes av Junkers Ju 87. Som alternativ till en stor bomb kunde planet bära fyra stycken bomber á 18 kg styck under vingarna eller åtta stycken bomber á 14 kg styck.
Königsberg
Det tyska skeppet Königsberg var det första stora krigskeppet någonsin att sänkas av en attack från luften, och Skuas deltog i denna för britterna så lyckade operationen. Den 10 april 1940 lyfte 16 stycken Skuas tillhörandes 800 och 803 NAS från RNAS Hatson på Orkneyöarna. Befälhavare var löjtnant William Lucy.
Köningsberg befann sig då i hamnen i Bergen som den del av Operation Weserübung, nazisternas invasion av Norge, och det var här som den stora tyska kryssaren med framgång sänktes av Skua-planens bomber.
Löjtnant Lucy kom senare att bli känd som ett riktigt flygaress på grund av sina färdigheter med Skuas.
Skua-planen lämnar fronten
Skua-planen slutade användas vid frontlinjen år 1941 efter att de börjat få problem med att hantera mer moderna flygplan, särskilt tyskarnas Messerschmitt Bf 109. De fortsatte dock att användas för andra uppdrag. Vid frontlinjen ersattes de huvudsakligen av Fairey Fulmar, som precis som Skuan var ett tvåsitsigt plan men betydligt snabbare.
Vissa av Skua-planen fick bli bogserplan för skjutövningar under resten av kriget, medan andra fungerade som flygträningsplan hos Fleet Air Arm. Den sista Skuan togs ur bruk i mars 1945.
Operatörer
Storbritannien
Fleet Air Arm
- 755 Naval Air Squadron
- 757 Naval Air Squadron
- 758 Naval Air Squadron
- 759 Naval Air Squadron
- 760 Naval Air Squadron
- 767 Naval Air Squadron
- 769 Naval Air Squadron
- 770 Naval Air Squadron
- 771 Naval Air Squadron
- 772 Naval Air Squadron
- 774 Naval Air Squadron
- 776 Naval Air Squadron
- 778 Naval Air Squadron
- 779 Naval Air Squadron
- 780 Naval Air Squadron
- 782 Naval Air Squadron
- 787 Naval Air Squadron
- 788 Naval Air Squadron
- 789 Naval Air Squadron
- 791 Naval Air Squadron
- 792 Naval Air Squadron
- 794 Naval Air Squadron
- 797 Naval Air Squadron
- 800 Naval Air Squadron
- 801 Naval Air Squadron
- 803 Naval Air Squadron
- 806 Naval Air Squadron
Övrigt
Skuan i Bredialsvatnet i Norge
År 1974 bärgades Skuan L2940 från sjön Bredialsvatnet nära Grotli i Skjåk kommun, Norge. Flygplanets pilot, kapten R.T. Partridge (RM) nödlandade på isen den 27 april 1940 efter att ha skjutit ned en Heinkel He 111. Överlevare från bägge planen tog sig oberoende av varandra fram till en jaktstuga i bergen där de träffade på varanda, en händelse som kom att ligga till grund för den norska filmen Into the White som hade premiär år 2012.
Den bergen Skuan går numera att se i Fleet Air Arm Museum i Yeovilton, Storbritannien. Det nedskjutna Heeinkel-planet ligger däremot fortfarande kvar uppe i bergen vid Grotli, cirka tusen meter över havet.
Skuan i Orkdalsfjorden i Norge
I april 2007 hittades en nästan helt intakt Skua i Orkdalsfjorden i Norge, där den vilat på 242 meters djup sedan andra världskriget. Denna Skua hade drabbats av motorfel och piloten, 803:e skvadronens ledare John Casson, hade tvingats göra en nödlandning på fjorden. Både han och besättningsmannen överlevde, men tillbringade de följande fem åren som krigsfångar.
Skuan har nu bärgats och förts till flygmuseet i Bodø för restauration. Motorn hade lossnat i samband med nödlandningen, och när flygplanet lyftes upp ur fjorden bröts även stjärtfenan av. Flygplanskropp, vingar och cockpit höll dock ihop.